The point of no return

Vi inser mer och mer vad vi har gett oss in på - det är ingen återvändo, nu är det föräldraskapet som väntar! Samtidigt tror jag att det borde gå att vara en bra mamma OCH behålla sina intressen (visst får man dra ner på en massa dötid- tvtittande, läsa DN flera timmar...m.m.). Jag vill iallafall tro det. Framtiden får helt enkelt utvisa hur det blir. Nu har vi bestämt på ett ungefär hur vi tar ut vår föräldraledighet. Vi delar rakt av och är hemma ca ett år vardera så kommer kotten vara lagomt stor för inskolning till förskolan. Det känns fortfarande overkligt att han ska komma ut och vi ska ta hand om honom, hur ska det gå? Kommer jag att flänna konstant känna väggarna krypa närmare och missa all vanligt prat om vuxna saker istället bara diskutera barnets bajs, mattider och sovtider? Förresten rör han sig mycket när jag sjunger karaoke.
/08