Gravidbubblan

Idag kände jag verkligen inte för att jobba, ville bara vara hemma och slappa och högst fila lite på bröllopsfestplaneringen. Jag tycker jobbet är helt ovidkommande mot vad jag just nu går igenom- hallå typ- ett barn växer i min mage. När vi var upp så kände syrran också en kraftig buff från vår lilla guldgris, hon tyckte att det var otäckt men spännande. Den där frånvarande blicken som jag tyckte många blivande mammor hade har jag själv nu, jag går mest omkring och känner hur min egen kropp ändras i takt med att veckorna går. Jag är en självcentrerad mittpunkt och tycker att allt är fantastiskt- fast typ hälften av befolkningen har gått igenom samma sak som mig- svårt med att ha distans till sin egen graviditet helt klart. Jag kan verkligen förstå att pappan känner sig utanför hela processen, hans kropp är ju exakt likadan som den var för sju månader sedan, förutom en liten bump på magen som knappt syns. Det enda jag nojar över nu är uriv och ska därför lämna in mitt tredje urinrör imorgon för odling. Sen fick jag tips av M:s mamma att jag skulle _dra_ i mina bröstvårtor redan nu för att förbereda dom på den hårda behandligen som ska komma. Jag är skeptisk. Hon pratade säkert en kvart om hur bra det var för henne när vi allihopa satt och fikade...men hon vill säkert bara väl. Sen hade hon en hel kasse med mjukdjur på sin vind som hon ville ge till oss. Till det är jag också skeptisk, är det något han kommer behöva är det inte ett till kramdjur. Något som jag har förstått är att sila alla goda råd som jag får och ta till mig det jag tycker låter vettigt annars kommer jag bli galen. Barnmorskan tyckte att min oro över borrelia var något överdriven, och M erkände också att han tyckte det fast först efter att hon sagt vad hon tyckte. Ja gudars.
/08