Saker man ser

Jag var och handlade på närbutiken nu i veckan och framför mig står det en debil kvinna i femtioårsåldern. Hon har dregel på sin urtvättade turkosa sommartshirt och väldigt flottigt hår. Hon ler mot mig med sina bruna stumpar och sen lägger hon handen på min mage. "Gahvidh" säger hon typ och ler igen med alla stumparna, ihh, jag vill inte få handpåläggning av en delivarence-tant nu i nionde månaden. Det är ju fortfarande min kropp och inget allmängods att klämma på bara för att magen står ut.

Nu när jag är hemma hela dagarna så träffar jag nästan dagligen på "Klon-familjen". Alla bär mismatchande träningsoveraller (typ adidasränder med diesellogga). Familjen består av mamma klon som har långt och avlångt ansikte, pappa klon som sitter i permobil och har nackkrage sedan fem år tillbaka (så länge vi har bott i området) och deras två diffust 18-20åriga söner. Klonsönerna verkar inte jobba eller plugga nämnvärt eftersom de alltid verkar hänga med sina föräldrar utanför sitt höghus och mata fåglar- alla årets dagar och alla årstider. Hela familjen är långa och avlånga i ansiktet och ser alltså klonande ut därav epitetet "Klon-familjen". De få gånger jag har sett att de handlat mat är det en två-liters coca-cola och jumbo-påsar av ostkrokar som någon av sönerna har burit hem. Alltid i sällskap av sin mamma. Sönerna ser alltid lite besvärade ut- de kanske känner på sig att hänga med sin mamma hela dagarna kanske inte räknas till det coolaste du kan göra som ung vuxen. Nu har Klon-familjen börjat hälsa på mig eftersom jag också bara är hemma och hänger på dagarna...men ska dom bjuda på kaffe kommer jag att säga tack men nej tack. Cola och ostkrokar har jag hemma.
/08