Yoga dårå

Då har jag och Malte varit på mamma/barn yoga för första gången. Vi yogade i noll minuter då Malte skrek oavbrutet i en timme. Jag var sen till yogan och hade bärsjalen så kompisen som också har barn var där tog hand om honom medan jag bytte om. Under den tiden hann Malte börja gråta och slutade som sagt var inte gråta på en hel timme (med pauser på några sekunder). Då fick jag känna på hur det är att ha ett kolikbarn, gud så jobbigt. Framförallt var det jobbigt att se Malte så himla ledsen så länge fastän han var i min famn, lilla gullungen. Nästa fredag ska vi ta till rejält med tid och komma i förväg så han inte behöver chockstarta från sovsjalen där det är mysigt och varmt till ett kallt gymparum med främmande ansikte. Ska bli spännande hur han kommer att reagera på alla ansikten då vi ska upp till julen.
/08