Första vanliga ultraljudet

Jag kom en timme innan till Karolinska sjukhuset i Huddinge för att äta lunch och för att ha all tid i världen att bara sitta och inte göra någonting. Något som är bra med mitt jobb är att jag kan ta tjänstledigt på eftermiddagen dvs. betald arbetstid för att gå till mödravården! När vi har fått gå in i rummet och barnmorskan har presenterat sig så börjar jag givetvis att gråta, det bara kommer floder ur mina ögon och jag kan inte stoppa det, helt omöjligt! Hon har läst på datorn vad vi har gått igenom och förstår att det är jobbigt nu för oss men samtidigt så vill vi inte missa ultraljudet som en glad och rolig händelse. Men dom två förra gångerna vi var på besök var inte roliga, först KUB och sedan moderkaksprov på samma ställe, klart att jag var nervös. Jag hade tänkt hela tiden flera scenarion att nu hittar hon inget det är tomt i magen eller att något skulle fattas eller se fel ut. Hon scannade hela kroppen som var helt vanlig, pekade ut njurarna, hjärnhalvorna mätte lårbenet som såg vanligt ut, nästippen, munnen ja vi fick se allt. Sedan förra ultraljudet har det verkligen hänt saker med fostret, det ser mycket mer mänskligt ut och har längre armar och ben. Han låg neråt inåt med huvudet som barnmorskan hade svårt att få till någon bra profil men kunde räkna tår och fingrar och allt så jättebra ut. Så himla skönt!
/08