Varnar för detaljerat inlägg som ev. skulle kunna vara till hjälp för S & M om ett år eller så. ;-)
Tidigare i veckan bestämde vi oss för att ta tjuren vid hornen och försöka lära I att sova hela natten utan matpauser. Vi gjorde upp en plan om att börja torsdag kväll (K skulle vara hemma på fredan och kunde då sova ikapp lite om han ville), att jag skulle sova på soffan så att I inte skulle känna mat-/mammalukt, att K skulle ta till alla metoder möjliga för att söva om henne fram tills kl 03 då hon skulle få äta om hon ville (för att det skulle finnas en tid att sträva efter) o.s.v.
I vanliga fall somnar hon ca 20:30, vaknar för mat ca 01 och ca 05 för att sen vakna på riktigt 07-08.
Första natten somnade hon som vanligt men vaknade kring halv elva. K bar omkring henne ute i hallen (direkt hon kom in i sovrummet grät hon mer) i max 10 minuter innan han var redo att ge upp hela planen. ;-) Det går bara inte att kolla sin gråtande bäbis i ansiktet och neka den vad den vill ha.
Kallhjärtad som jag är (?!) tog jag över hållandet inne i sovrummet och bad K säga till efter 5 minuter (så att jag som satt i mörker skulle förstå att det inte gått en evighet och att I nog inte skulle ha hunnit få permanenta psykologiska skador ;-) ). Jag höll inte ut riktigt hela tiden *eh* ;-) men när jag gick ut i hallen lugnade hon sig nästan direkt och somnade sen själv i sin egen säng (inne i sovrummet igen). Det kändes som en bra start att det bara tagit kring 15 min att söva om utan mat.
Ca 01 somnade K inne hos I och jag på soffan med öronproppar i (för att jag inte skulle komma springande med brösten flaxandes om hon skulle vakna under natten). Jag vaknade 06 av att brösten sprängde mer än lovligt och låg sedan och härdade ut till kl 08. När jag smög in i sovrummet vaknade I nästan direkt och åt morgonens första mål. Sen fick jag höra av K att hon vaknat två gånger till under natten. Ena gången hade hon varit ledsen ett litet tag innan hon somnat om på hans bröstkorg. Andra gången hade det räckt med att han lagt henne tillrätta i sängen så hade hon somnat om själv. Det gick 11,5 timme mellan målen! Kändes som en stor seger. :-)
Igår somnade hon vanlig tid, vaknade till halv elva (K la henne tillrätta i sängen innan hon somnade om själv) och sen gick vi och la oss alldeles för sent igen (kring 01). Nästa gång jag vaknade var när K kom ut med I till mig kl 08. Hon hade inte vaknat en enda gång på hela natten! 11,5 timmar utan mat igen! Jag är så lycklig att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv. :-D Kommer hon lära sig att sova hela nätter nu? Var det så enkelt? Varför gjorde vi inte detta tidigare? (när hon ändå blivit så pass stor att hon inte behöver mat på natten).
Ser med spänning fram emot natten. Håll tummarna för oss!
//031 som hoppas att dessa nya nattrutiner ska sitta som berget när S & M ska vara våra första barnvakter under NIN-konserten i april.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilken rysare, nattningen verkar vara ett aber för de flesta föräldrar. Vi kommer säkerligen att sitta i samma situation som ni eftersom man vill ju sin ögonsten det bästa, är barnet hungrigt mitt i natten såklart langar man fram tutten då. Vilken lycka det måste ha varit att få sova oavbrutet hela natten! Vi hoppas också att I har vant sig vid rutinen tills dess att ni kommer. :-)
/08
Oh, grattis, gud så kul att det fungerar med sovandet. :)
Och hej båda två förresten, kul att jag är betrodd att läsa här. :)
Skicka en kommentar