Har just kommit hem från vårt sista aurorasamtal. Vi fick sitta på förlossningen och vänta på barnmorskan i ca 10 minuter och under den tiden hann vi se en mamma som vankade omkring i korridoren i väntan på att öppnas, en pappa som gick in i ett förberedelserum där den blivande mamman antagligen satt, en barnmorska som pratade i telefon med en mamma som ville veta om det var dax komma in och en pappa som kom ut med sitt nyförlösta barn från ett kejsarsnitt. Det kändes overkligt att sitta där på något sätt. Vi hade just pratat om att det var skönt att vi inte hörde några plågade skrik när den kejsarsnittsfödda bäbisen skrek sitt första skrik. Det var ett andäktigt ögonblick.
Att sitta där gav verkligen en inblick i hur känslosamt det kommer bli när det är vår egen tur.
/031
Att sitta där gav verkligen en inblick i hur känslosamt det kommer bli när det är vår egen tur.
/031
1 kommentar:
Anonymous said...
Ojoj, ja...det kommer bli ert STÖRSTA minne för livet skulle jag tro. Att få se sitt barn komma till världen. Andäktigt, heligt på något sätt.
Vad kul/spännande/jobbigt? att ni fick se så många skeenden på så kort tid!
/08
7:46 PM
fabella said...
jag som inte ens skrivit någon såndär förlossningsberättelse... jag är så seg på sånt. märker redan hur mycket jag har glömt på kort tid. men när ska man hinna med det när bebiskorven väl har kommit?
förlossningen är ingen lek, men det är ett kodak-moment! :)
/AZ
11:11 PM
Skicka en kommentar