Idag har vi förhoppningsvis varit på vårt sista barnmorskebesök. Det är iaf det sista inplanerade besöket innan vårt bf. De senaste dagarna har jag oroat mig över att palten rört sig så lite och så svagt så jag passade på att säga det till barnmorskan. Pulsen visade sig även vara lägre än vanligt (115 mot ca 135 i vanliga fall) samtidigt som mitt sf-mått (livmoderns storlek) inte hade blivit större de tre senaste veckorna. På grund av detta rådde barnmorskan oss att fara till Östra för att kolla upp så att det inte var något fel.
Oj, vad mycket man hinner tänka på kort tid när man oroar sig över något! Vi såg framför oss hur de skulle behöva sätta igång mig direkt eller göra ett kejsarsnitt och vi som inte ens hade med oss bb-väskan eller kameran!
Väl framme fick vi göra ett CTG som mäter barnets puls och livmoderns sammandragningar. Redan när hon kopplade på mig prylarna hade paltens puls gått upp till mer normala värden och under de 15-25 minuter som jag satt kopplad till maskinen fortsatte värdena att se bra ut. Detta lugnade både mig och K väldigt mycket. En annan positiv sak var att palten redan hos barnmorskan verkade känna på sig att det var dax att ge lite livstecken ifrån sig och började röra på sig efter gammalt välkänt mönster. När jag gjorde CTG:n sprattlade den så pass att jag nästan kände mig lite fånig som satt där.
Efter CTG:n gjorde en läkare ett ultraljud på mig som visade att palten tränade sin andning, rörde sig bra samt väger ca 3220 gram just nu. Det kändes väldigt skönt att få höra. Såg varken barnets ansikte eller kön men det var vi lika glada över. Vill gärna spara det tills det är dax att säga hej på riktigt.
Det var dagens dramatik. Klarar mig gärna utan mer av den varan.
/031
Oj, vad mycket man hinner tänka på kort tid när man oroar sig över något! Vi såg framför oss hur de skulle behöva sätta igång mig direkt eller göra ett kejsarsnitt och vi som inte ens hade med oss bb-väskan eller kameran!
Väl framme fick vi göra ett CTG som mäter barnets puls och livmoderns sammandragningar. Redan när hon kopplade på mig prylarna hade paltens puls gått upp till mer normala värden och under de 15-25 minuter som jag satt kopplad till maskinen fortsatte värdena att se bra ut. Detta lugnade både mig och K väldigt mycket. En annan positiv sak var att palten redan hos barnmorskan verkade känna på sig att det var dax att ge lite livstecken ifrån sig och började röra på sig efter gammalt välkänt mönster. När jag gjorde CTG:n sprattlade den så pass att jag nästan kände mig lite fånig som satt där.
Efter CTG:n gjorde en läkare ett ultraljud på mig som visade att palten tränade sin andning, rörde sig bra samt väger ca 3220 gram just nu. Det kändes väldigt skönt att få höra. Såg varken barnets ansikte eller kön men det var vi lika glada över. Vill gärna spara det tills det är dax att säga hej på riktigt.
Det var dagens dramatik. Klarar mig gärna utan mer av den varan.
/031
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar