Nu är vi i första månaden utan p-piller. Jag tycker det tar evigheter att bli med barn. Det ska ju bara vara att bestämma sig och sen sluta med p-piller för att sedan vakna dagen därpå med ett groende frö i magen. Nehe, så fungerar det inte riktigt. Sen är det jäähäävligt konstigt att börja älta saken nu i FÖRSTA månaden då det knappt har startat igång. Men både jag och M vill ju ha NU sådär bara. Alla andra har ju skaffat typ, alla utom ett par där hon uttryckligen har sagt till mig att här blir inga barn gjorda på ett bra tag. Hon vill inte höra en massa barntjat från mig och därför får jag ta ut det i denhär bloggen istället. När bestämde vi oss för att nu jävlar slår vi till? Det var nog så tråkigt och traditionellt som vid vår förlovning förra februari då vi började tänka att barn vore kanske ngåot som vi skulle kunna klara av. Själv har jag inte varit så himla barnkär förutom de sista två åren då alla andra knoppat av sig som värsta pikmins. Sen på nyår berättade våra göteborgsvänner att dom var i nionde veckan. Vi fick öppna ett litet paket med babysockor. Först fattade inte jag vad dom menade, jaha, små sockor, vad ska vi med dom till? Sen förstod vi, åååh det var så fint och dom fick kramar bägge två. Efter M 30-års fest bestämde vi att nujävlar ska vi göra barn! Fast först fick M en massa ångest eftersom jag tog mitt sista piller dagen innan festen skulle gå av stapeln. Och just den kvällen hade vi sex och sen fick M ågren. Han trodde att nu skulle barnet bli mongo och allt bara för att jag sen skulle supa dagen därpå på hans 30-årsfest. Men samtidigt kan ju människor gå runt och vara gravida i ett halvår och druckit som faan, rökt och gjort allsköns cirkuskonster och barnet kommer ändå ut med tio fingrar och tio tår (och förhoppningsvis intakt hjärna).
/08
/08
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar